Torbjörn drabbades av hjärtinfarkt
Mellan jul och nyår 2001 drabbade sjukdomen Torbjörn Westerling, då 45 år, som en blixt från en klar himmel. I ett slag förändrades hans liv.
”Jag har fått en andra chans – tack vare Santa Monica!”
På kvällen hade han upplevt influensaliknande symtom och på efternatten vaknade han med kraftiga bröstsmärtor. Det blev ambulansfärd till sjukhuset och provsvaren visade att Torbjörn haft en liten infarkt. En angiografisk undersökning på Kärnsjukhuset i Skövde visade att ett kranskärl var helt förtätat och ett annat var blockerat med 70%-iga förtätningar på två ställen. En bypassoperation planerades inom 4 månader.
Under väntetiden växte tanken fram om att han skulle söka vård på Santa Monicas sjukhus i Polen. Under denna tid arbetade Torbjörn som logistikansvarig på Santa Monica informationscenter i Falköping och hade haft många telefonsamtal med patienter som blivit mycket bättre eller helt besvärsfria efter sin vistelse i Polen. Skulle han också bli hjälpt?
I februari påbörjade han sina tre veckors vistelse på sjukhuset i Kamien Pomorski. Veckoprogrammet var intensivt och främsta målet med behandlingen för Torbjörn var att förbättra cirkulationen och öka blodets syrehalt. Utöver alla behandlingar lades också stort fokus på att Torbjörn skulle fortsätta med ett individuellt anpassat hemprotokoll, regelbunden motion och ändrade kostvanor.
Hjärtats kapacitet mäts genom ett sk arbetstest med watt som måttsenhet. En frisk person i Torbjörns ålder bör ha mellan 170 och 250 W, där 250 är det bästa värdet. I Skövde gjorde Torbjörn ett test i februari, innan han for till Santa Monica i Polen. Resultatet var 120 W, en tydlig indikation på att en operation var nödvändig.
Redan efter en veckas behandling på Santa Monica kände Torbjörn att något hade hänt i kroppen, han orkade betydligt mer än tidigare. Efter hemkomsten till Sverige mådde han så bra att han ringde sin kardiolog i Skövde och förklarade att han inte längre kände sig i behov av sin inbokade bypassoperation. Ett nytt arbetstest på sjukhuset planerades men inte förrän i september.
På sommaren gjorde Torbjörn ett återbesök i Polen. ”Kroppen behöver regelbunden service. Precis som man servar bilar och datorer, behöver man se till sin kropp!” Man skulle önska att alla hade möjlighet att unna sig en ”service” av kroppen en eller två gånger per år. Tyvärr slarvar man ofta med detta när man tycker man mår bra. Behandlingarna på Santa Monica föll väl ut. Det nya arbetstestet i september visade att värdet hade stigit från 120 W i februari till 230 W, alltså nära det övre värdet på 250 W. Läkaren var mycket imponerad: ”Jag vet inte vad de har gjort med dig i Polen, men det de har gjort har de gjort mycket bra. Du är nu en ”vanlig” människa igen, vilket betyder att vi inte kallar dig till kontroller, utan du får höra av dig till oss, om du får problem.”
I dag arbetar Torbjörn på Falköpings golfklubb. Han går och tar blodprover varje år på vårdcentralen. Torbjörn tar fortfarande vissa skolmediciner i kombination med Santa Monicas kosttillskott. Nitrosprayen som han blev ordinerad efter infarkten och som han använde dagligen före resan till Polen ligger dock oanvänd sedan behandlingen på Santa Monica.
”Jag är naturligtvis mycket lättad över att det har fungerat så bra och att jag har sluppit en stor och omfattande operation, något som jag hade varit tvungen att genomgå, om jag inte fått behandling på Santa Monicakliniken. Jag anser mig som lyckligt lottad.”
Om någon skulle vilja kontakta Torbjörn går det bra att ringa honom på mobilnr: 0702-10 40 74
Sten vann kampen!
När man ringer Sten Carlsson svarar en vital, energisk person i kamratlig ton. Sten har många bollar i luften, men ett läkarbesked för många år sedan höll på att göra slut på allt.
En Spanien-semester 1995 slutade i oro. Han hade fått blod i urinen och ringde en läkare. Några dagar senare kom beskedet på mobiltelefon, när han var ute på ett uppdrag med några anställda:
”Det är bäst att du kommer upp, så att vi får talas vid.” Så låter det knappast, om allt står rätt till. Och budskapet var kärvt: vi har hittat två tumörer, stora som dadlar i urinblåsan. Den måste bort. Vi gör en ny blåsa av en bit tunntarm och så får du vänja dig vid en påse. Men det gjorde inte Sten. Han vägrade blankt, vilket fick läkaren att ringa hustrun Christina: din man har kanske bara några månader kvar. Tumören kommer att äta sig igenom blåsan och angripa lymfkärlssystemet.
Med tungt hjärta lämnade Sten Karolinska sjukhuset men fastnade för en löpsedel vid utgången. Två män var avbildade som båda sökt sig till Santa Monicas sjukhus i Polen.
Mindre än en vecka senare var företagsledaren Sten Carlsson, van vid snabba beslut, på plats i Kamien Pomorski. Läkarjournaler hade han hunnit fixa dessförinnan, vilket gav klartecken.
Han tillbringade den vanliga vårdtiden på tre veckor på Santa Monicas sjukhus och tror själv att hypertermibehandlingen var det som fällde avgörandet.
Vid hans hemkomst var läkaren mycket nyfiken och trodde sig kunna plocka billiga poäng. Vi väntar med cellgifter, medan proverna analyseras, sade han generöst. Så kom svaret: kom hit så ska du få en sommarpresent. Den bestod i beskedet att han var fullt frisk! Ingen negativ förändring kunde konstateras.
Efter denna första behandlingsomgång 1995 har Sten besökt Santa Monica ytterligare 3 gånger för behandling och rekreation. ”Min fru och jag trivs så bra där nere”, säger han. Vid ett tillfälle följde en reporter från Aftonbladet med honom ner, vilket resulterade i en mycket positiv artikel.
Sedan Stens första besök på Santa Monica har han varit på 24 läkarbesök i Sverige vilka samtliga visat att han är cancerfri. Vid ett läkarbesök frågade Sten: Varför tror du inte på det här? Svaret blev: ”Vi är skolade att ta till kniven”.
Vad nu än läkarna är skolade till så lever Sten Carlsson idag, fri från cancer, ett aktivt liv som egenföretagare.
Med ett PSA på 850 gav statistiken Christian högst 5 år att leva!
1998 fick Christian, utanför Göteborg, beskedet att han hade prostatacancer, PSA låg på alarmerande 850 och hans läkare lät honom förstå allvaret och att prognosen innebar att han hade en svår tid framför sig. Under 3 års tid genomgick Christian hormonbehandling och tankarna började så småningom formas om att det kanske fanns något annat som kunde vara till hjälp. Intresset för komplementärmedicin fick han delvis av en god vän som också gav honom rådet att söka sig till Santa Monicas sjukhus i Polen. I oktober 2001 reste så Christian till Santa Monicas sjukhus i Polen för en treveckors behandling.
Behandlingen var omfattande och innebar också en hel del förändringar i Christians livsstil. Med god hjälp av sin fru, Gunnel, har han sedan dess bl a ändrat sitt kosthåll, även om han ibland får ”återfall”. Som exempelvis när han besöker sitt forna hemland Österrike och njuter av den goda maten.
Christian har tagit till sig huvuddragen i Dr Donsbachs behandlingskoncept men han lyssnar också på andra röster. En bok som på senare år har betytt mycket för honom är Karin Öckerts bok Smärta i focus. Bli din egen medicinska detektiv. Där betonas bl a vikten av att bygga upp sitt egna immunförsvar. Från Tyskland känner han igen flera inslag som exempelvis värmebehandlingen. Komplementärmedicinens syn på stressens inverkan på hälsan är också något Christian har stor respekt för.
Redan en månad efter hans besök på Santa Monica var hans PSA-värde nere på 8 och hans läkare på urologavdelningen på Sahlgrenska var ytterst förvånad och kunde knappt tro att det var sant. Man bestämde att det inte var aktuellt att starta någon cellgiftsbehandling. Christian har sedan sin Polen-vistelse hela tiden parallellt med sina kontakter i den svenska sjukvården haft en kontinuerlig kontakt med Santa Monicas personal för uppföljning och förändringar i hans hemprotokoll. Efter ett återbesök i Polen 2002 var PSA nere på 1,5 och Christian har sedan dess gjort flera återbesök i såväl Polen som i Falköping för uppföljande behandlingar och rehabilitering vilket han är mycket positiv till. På Santa Monica finns det kunniga människor som vill göra sitt yttersta för att förhöja livskvalitén, förlänga livet och stärka kroppens eget försvar. Men viktigast av allt är att man själv måste bidra till tillfrisknandet genom att vara positivt inställd. ”Jag litar på personalen! Det här kommer vi att klara tillsammans!” Han tycker heller inte att man endast bör fokusera på PSA-värdet, då det inte alltid speglar hela sanningen.
Efter år med hormonella besvär fick Susanne äntligen hjälp på Santa Monica!
1995 började Susanne som då var 26 år få besvär med hälsan. Till en början var det inte några specifika symtom utan mer en känsla av att något var fel. Efter ett tag började hon få mjölkproduktion i båda brösten trots att det var 3 år sedan hennes första graviditet. En graviditet som innebar stora hormonella bekymmer, stor viktuppgång och högt blodtryck och som slutade med kejsarsnitt efter två och ett halvt dygns påfrestande förlossningsarbete.
Susannes läkare noterade med hjälp av provtagning att hormonet prolaktin låg något högt om än ej alarmerande. Susanne skickades hem med ordinationen att sluta klämma ut mjölken i brösten så skulle det gå över av sig självt.
1997 föddes Susannes andra barn denna gång med hjälp av värkstimulerande dropp. Barnet vägde nästan 5000 g vilket enligt förlossningsläkaren berodde på Susannes förhöjda leveromsättning och därmed höga blodglukos. Hon rekommenderades att inte skaffa fler barn.
Susanne tog efter båda sina förlossningar hjälp av viktväktarna för att gå ner i vikt och var efter sin andra förlossning nere i sin normalvikt igen.
1998 började Susanne återigen gå upp i vikt trots att hon fortfarande var aktiv i viktväktarna och att hon då också spelade fotboll och tränade löpning. Hon började vid denna tid återigen få problem med mjölkproduktion i båda brösten samt med mellanblödningar som senare övergick i helt utebliven menstruation. Hennes vikt rusade upp till väl över 100 kg och hon började få besvär som hjärtarytmi, högt blodtryck, värmevallningar och håravfall samt ökad hårväxt i ansiktet. Efter ett besök på akutintaget pga hjärtbesvär påbörjades medicinering med betablockerare för att dra ner på hjärtfrekvensen. De hormonprover man tog tyckte läkarna inte var tillräckligt mycket utanför referensramarna för att tas på allvar och man ordinerade förutom betablockerare endast viktnedgång.
2002 tog Susanne den första kontakten med Santa Monicas informationscenter i Falköping och fick via Santa Monicas medicinska rådgivare rådet att göra en röntgen för att utesluta ev fel på hypofysen. Detta var en undersökning som Susannes svenska läkare inte alls ville ge remiss för och där stod nu Susanne med alla sina besvär utan hjälp.
I november 2002 åkte slutligen Susanne ner till Santa Monica i Polen och fick där göra en röntgen som tack och lov inte visade några förändringar på hypofysen. Pga den ökade produktionen av Prolaktin satte läkaren i Polen snabbt in en medicin som hämmar utsöndringen av Prolaktin och redan andra dagen kände Susanne en avsevärd skillnad "som om temperaturen inne i huvudet kröp ner - en avslappnande och skön känsla spred sig". I tre veckor fick Susanne sedan omfattande behandlingar på Santa Monica och redan en månad efter hemkomst kunde såväl Susanne som hennes omgivning märka en väsentlig skillnad. Hon kände sig lugnare och mindre forcerad och omgivningen kommenterade att hon såg starkare och gladare ut. Efter fyra månaders tät uppföljning med provtagningar, hemprotokoll med diverse kosttillskott och mediciner samt kontakter med Santa Monicas medicinska rådgivare och läkare upplevde Susanne att hon var tillbaka där hon var innan hon blev sjuk. Hon kunde träna, fylldes av energi och för första gången på ett och ett halvt år återkom menstruationen. Hon gick stadigt ner i vikt och närmade sig normalvikt, hjärtslagen normaliserades, håret blev tjockare och hennes menstruation regelbunden.
Efter Susannes besök i Polen kunde hon helt sluta med betablockerarna. Hon uppfyllde också en dröm och utbildade sig till sjuksköterska för att senare börja arbeta på ambulansen.
Susanne kan fortfarande känna att hon är känslig vid yttre påverkan som ex stress. Eftersom hon numera studerar till narkossköterska kan stressnivån ibland vara ganska hög, därför blev glädjen stor när hon fick höra att Santa Monica numera erbjuder behandling i Falköping vilket resulterade i en kortare behandlingsomgång med medföljande livsstilsråd.
För den som vill prata med Susanne går det bra att kontakta Santa Monica
Leo och Lena blev elöverkänsliga pga amalgam
Jag heter Leo och är 55 år gammal. Min sjukdom blommade ut med början på våren 2010. Det började med högt blodtryck, vilket var oförklarligt då jag var normalviktig samt motionerade regelbundet. Sökte senare för hjärtproblem m.m. men alla tester och värden var bra trots att jag kände mig sjuk hela tiden. En dag på hösten 2010 kunde jag inte resa mig ur sängen utan fick krypa till toaletten på natten. Senare samma dygn på dagen fick jag kraftig yrsel och jag föll ihop på hallgolvet. Jag nådde som tur var telefonen och ringde efter ambulans. Larmcentralen ställde en massa frågor och drog slutsatsen att jag inte behövde ambulans, så jag ringde min fru Lena som då var c:a 3 mil ifrån hemmet. Vi åkte till S:t Görans sjukhus där jag fick göra alla tester igen inkl. prover för stroke. Alla värden var bra som vanligt.
Senare skulle det dock visa sig att jag varit elöverkänslig p.g.a. amalgamförgiftning och det faktum att jag hade min sängplats ovanpå proppskåpet på övervåningen i vårt hem, förvärrade min sjukdom. Vid sängen var det nämligen kraftiga elektromagnetiska fält, detta i kombination med metaller i munnen utöste mina yrselattacker. Själv var jag ju helt ovetande om orsakssambanden under lång tid innan jag förstod hur det verkligen förhöll sig.
April 2011 - Jag hade nu en tid misstänkt amalgamförgiftning och att det var tändernas fel att jag mådde som jag mådde. Vi denna tidpunkt hade jag inte motionerat på över 1 år. Magen fungerade inte och hjärtat slog oregelbundet. Har räknat till totalt 39 olika symtom som kommer och går under sjukdomen men att mage/tarm och hjärta tillsammans med sömnbrist och emotionella problem samt att minnet är dåligt är det mest påfrestande.Jag bestämde mig för att amalgamsanering är det enda rätta att göra. Hittade en hemsida där en tandläkarklinik erbjöd narkos och att man på ett säkert sätt kunde ta ut mycket amalgam vid få tillfällen under narkos. Sagt och gjort, Min fru och jag bestämde tid med en tandläkare som gjorde ett ganska gott intryck.
Vi hade läst lite, men inte tillräckligt om att en bra ventilation krävs vid amalgamsanering. Så vi frågade tandläkaren om detta och hon pekade på en fläkt uppe i taket som var den enda åtgärden för att skydda oss. Inga andra skydd användes, skulle det visa sig. Efteråt har vi fått veta att man ska skydda munhålan men gummiduk och ha luftsug från munnen och friskluft in via näsan. Dessutom bör man skydda sig med kosttillskott för att kroppen ska klara av avgiftningen bättre.
Vi beställde behandlingar och min fru valde även hon att ta ut sina 4 kvarvarande plomber under en narkos. Själv skulle jag ta ut 17 plomber vid 3 narkostillfällen under 3 veckor.
Under några veckor kändes hälsan ungefär som tidigare före ingreppen, men under hösten blev jag allt sämre. Utan att förstå varför kunde jag inte arbeta längre framför datorn. En anhörig yppade " Kanske är du elöverkänslig". I samma stund föll allt på plats och nu när jag summerar hela mitt sjukdomsförlopp så förstår jag att sjukdomen till en början var en ren förgiftning av kvicksilver via amalgamet och som under hand stört det endokrina systemet, vilket i sin tur lett till upplagring av tungmetaller i kroppen såsom koppar, kvicksilver, bly m.m. som sedan i sin tur lett till min elöverkänslighet. Sköldkörteln började fungera dåligt och jag hade som lägst 35.7 i temp och jag frös t.o.m. i bastun vilket var en märklig känsla. Har även använt datorn flitigt under många år i arbetet och vad jag nu under senare tid lärt mig är att datorn innehåller "brom" och detta utsöndras/strålas på något sätt och tar plats i sköldkörteln och stör dess funktion.
Nov 2011 - Lena började nu också hon känna symtom som blev värre. Under ett besök på ICA Maxi fick hon helt plötsligt bråttom ut ur butiken. Jag mötte upp henne vid bilen och hon var enormt sjuk av el. Detta började vid kycklinggrillen i butiken. Nu visste vi att vi båda var sjuka i elöverkänslighet.
Okt. 2013 - Nu har vi tillsammans genomgått sammanlagt 47 behandlingar var på S:a Monica under 1 års tid. Vi är nu mycket bättre. Dock kvarstår elöverkänslighet och vi undersöker möjligheten att byta ut våra porslinskronor då porslin enligt uppgift innehåller metaller som kan bidra till elöverkänslighet. Kanske är det det sista som behövs göras för att vi skall bli friska.
Vi är mycket tacksamma för möjligheten till att vi fick möjlighet att bli behandlade på S:a Monica för den kraftiga förgiftning som blev följden av en vårdslös amalgamsanering.
Elsanering
Vi har elsanerat vårt hem och bytt ut all eldragning emot skärmade kablar. Vi stänger av elen under natten och värmer huset med Gasol. Försiktighetsprincipen gäller nu så att vi i framtiden kan tåla el igen. Ex.vis är vi utomhus när diskmaskin och tvättmaskin är aktiva. Vi använder endast gasspis. All el som används passerar genom filter för att bli så ren som möjligt. TV-tittande är begränsat till helger för att undvika symtom i veckorna. Vi har beställt elsanerade TV-apparater, datorer och telefoner. När vi skall göra ärenden samt handla i affärer så sprider vi ut dessa göromål så att inte all påverkan sker samtidigt och gör oss sjukare.
Hårmineralanalys
Efter 30 behandlingar på S:a Monica gjordes en hårmineralanalys på Odenplans Naturhälsa i Stockholm. Vi hade fortfarande höga värden av bl.a. Uran och koppar men även bly och kvicksilver. Efter ytterligare 14 behandlingar på S:a Monica gjordes ytterligare en hårmineralanalys och då hade alla farliga metaller sjunkit till ofarliga nivåer. Det var 4 månader mellan håranalyserna.
Mobilmaster
För oss elöverkänsliga är allt trådlöst symtomgivande och det är svårt för oss att uträtta något i samhället utan att bli sjuka. I vårt hem når mobilmasterna oss på övervåningen. Vårt boende sker således på undervåningen i vår villa. Symtomen är stickningar, mag/tarmproblem, hjärndimma, hjärtarytmier m.fl. symtom. Som tur är når inte masterna undervåningen än så länge. Vår förhoppning är att masterna inte höjs mer nu så att vi kan bo kvar i vårt hem.
Hälsn. Leo & Lena
Rehabilitering vid reumatoid artrit
Vistelserna på Santa Monicas behandlingscenter har gett Eve Anita nytt livsmod.
Eve Anita, som bor utanför Gjövik i Norge, är en i en stor skara, som med framgång har sökt sig till Santa Monica för behandling och rehabilitering vid en degenerativ sjukdom. Så här berättar hon om detta:
”Det började med att jag i tidigt 90-tal fick problem med en 12årsjeksel (kindtand) som sprack och därför rotfylldes med amalgam. Efter detta blev jag väldigt trött och kunde inte sova på hela dygnet. Om jag försökte arbeta, blev det som om kroppen vissnade. Jag hade ingen energi, kände mig helt tom och fick problem med minnet. Men så läste jag i lokaltidningen om en dam som beskrev sina symptom som amalgamförgiftning. – Detta stämmer ju in på mig, tänkte jag och tog kontakt med henne. Hon tipsade mig om en homeopat, som hade specialiserat sig på kvicksilverförgiftning. Jag uppsökte henne och fick bekräftat att det var amalgamförgiftning jag led av. Hon hjälpte mig med vitaminer och mineraler samt homeopatiska preparat. Nästa steg var att en tandläkare började sanera mina tänder, en tand var åttonde vecka. Men efter varje gång jag hade varit där, blev jag bara sämre och sämre. Mina leder började svullna och jag måste konsultera en läkare. Jag fick en remiss till en reumatolog som kunde konstatera att det var artrit jag led av. Jag prövade först guldsprutor men blev ännu sjukare, inte så underligt kanske, eftersom det ju finns kvicksilver (!) i de injektionerna. Jag reagerade med kraftig allergi i form av hudutslag. Sedan dess har jag testat 6-7 olika mediciner med samma negativa resultat.
När jag var som sjukast var det ett tandvårdsförbund, Tenner og Helse, som tipsade mig om Santa Monica. Jag reste ner till Polen 2003 och tillbringade tre veckor där med intensiv behandling med bl a utrensning för att avlägsna kvicksilver och andra tungmetaller samt stödbehandling och ett hemprogram. Efter ett par månader började jag känna av en förbättring även om mina giktsmärtor kvarstod. Vid den här tiden kände jag inte till Dr Donsbachs metoder vid artrit.
Det skulle dröja ända till 2007, då jag läste i nyhetsbrevet ”Initiativet” från Santa Monica om att man nu i Falköping erbjuder rehabilitering vid artrit och sökte mig därför dit i november 2007. Där var jag i en vecka och genomgick ett omfattande rehabiliteringsprogram vilket fick mig att känna en klar förbättring. Jag fick också under veckan tid för personlig konsultation med Dr Donsbach samt möjlighet att lyssna på hans föreläsningar vilket var mycket givande och lärorikt. Det var för övrigt så många människor där att salen var full. Under två dagar hade han patient-konsultationer plus föreläsningar om kvällen, imponerande i hans ålder att ha så mycket energi! Personalen var helt fantastiskt älskvärd och förekommande. Maten var utmärkt och lokalerna ljusa och trevliga. Metoderna för att träna upp kroppen var behagliga: vattenmassagesäng, vibrations-platta som får hela kroppen att vibrera, syreberikande bastu (fantastisk!) samt oljebad med vattenmassage. Ansiktszonterapi och livsstilsanalys samt ljusterapi på morgonkvisten ingick också i behandlingsuppehållet. Övernattningen fungerade utmärkt med kort promenad-avstånd till kliniken.
Jag upplever fortfarande en del smärtor men på ett annat sätt än tidigare. De här smärtorna kan betecknas som ”herxheimer”, vilket innebär att det jag intar verkar och att smärtorna avtar allt eftersom. Mitt hår har fått bättre kvalité, huden är fin och jag upplever en ökad balans såväl fysiskt som psykiskt. Förändringen är så stor att t o m min läkare i Norge är överraskad. Jag kommer att fortsätta med mitt hemprotokoll och planerar också ett återbesök till Santa Monica inom kort.